min dag var usel! Jag kom till skolan och vi hade kunder, och jag fick klippa en gay i pottfrilla med etapper, och färga hans hår och hans ögonbryn! Och han var så kräsen och PAIN IN THE ASS på ren svenska. Det är det här som är det värsta med frisöryrket, att kunden alltid har rätt och kan säga vad som helst utan att man som frisör får ge svar på tal eller uttrycka sina åsikter. Jag bara undrar vilken planet människan kom ifrån, han hade på sig tighta cykelbyxor och polotröja! SKJUT MIG NÅGON.

Jag var tvungen att gå på spinning och skrika ut mina frustrationer på cykeln :P Sen fick jag huvudvärk men när mamma kom hem blev allt genast mycket bättre, hon hade nämligen köpt en svart urläcker klänning till mig! och sen pratade jag ut med oscar på telefon och då känndes allt frid och fröjd igen.

vill jag ha...

• en ny kamera- min gamla har gått i pension
• hål i naveln- så fint!
• Spa kit- lermasker och allt give it to me!
• örhängen
• En inslagen jesper
• en ny sax och fönborstar
• fårskinnstofflor- wilma åt upp min andra förra julen! *snyft*
• underkläder

På begäran av en läsare ska jag berätta om mig själv. Från början till nu, Både viktiga saker och oviktiga!

Jag föddes den 27 augusti 1991 i Huddinge. Jag har tre syskon. Andreas och Emma och så Fredrik som är mitt halvsyskon som jag typ aldrig träffat. När jag föddes bodde vi i Bredäng men flyttade senare till Fruängen och sedan till Myrängen i Huddinge i radhus. Då var jag bara tre år men hade redan flyttat så mycket. Vi bodde inte så länge i huset och jag var så liten men jag minns de så väl ändå. Där har jag mitt första minne av min första kompis Sandra som hon heter. Mamma och pappa bestämde sig för att de inte trivdes i hus och vi flyttade till Gröndal när jag var fem år gammal. Vi bodde alldeles för trångt och jag delade rum med min syster. Efter dagis och 6års började jag på Gröndalsskolan och gick där tills femman sedan började jag högstadiet, på blommensbergsskolan i Liljeholmen. Högstadiet var en väldigt jobbig period för mig, psykiskt och det syntes nog mest i nian. Jag var ganska duktig i skolan i åttan och hade 260 poäng på vårterminen. Jag hade tankar på att söka till Östra Real eller liknande.
 
I åttan hade jag min första pojkvän Oscar. Vi var inte tillsammans så länge då han var tvungen att satsa på sin hockey och fotboll. Vi har än idag kontakt. I åttan åkte jag också på en resa till grekland med en av mina dåvarande bästa kompisar som jag senare växte ifrån i nian men det minns jag ärligt talat inte så mycket av. Vi slutade bara umgås. På Hösten i nian träffade jag också Rex, min andra pojkvän som spelar handboll på elitnivå.

I början av vårat förhållande hade vi det ganska bra men efter ett tag vart det katastrof. Ungefär vid den tidpunkten i Oktober 2006 då min bror ramlade ihop av hjärtstillestånd på sin fotbollsmatch. Den dagen var jag hemma hos Rex och mamma ringde mig och sa att min bror har fått ett hjärtstillestånd och att jag skulle komma till astrid lindgrens barnsjukhus. Tårarna sprutade och jag var i chocktillstånd. Jag visste inte då när jag satt i bilen

Påväg dit om min bror var hjärndöd eller inte, vilket man kan bli om hjärtat stannat i över 4 minuter. Jag var rädd och vilsen. Min bror klarade sig och lämnade sjukhuset efter en vecka. Men där tog inte lidandet slut. Då man misstänkte att jag också hade hjärtfel fick jag göra en del tester som tog mycket på mitt psyke och min energi. Hela mitt liv rasade samman. Det visade sig att ja hade samma fel och det gjorde mig vettskrämd rent ut sagt även om chansen är mycket liten att jag skulle ramla ihop. Jag fick inte vara med på idrotten resten av hela nian, jag hade svårt att prata med någon om hur jag mådde och svårt att uppfylla alla krav från vänner, familj och pojkvän. Jag behövde byta liv. Det tog slut med Rex och en del bra vänner försvann, andra visade sig vara falska och pratade bakom min rygg. Och dem saknar jag inte. Den som alltid fanns kvar var Sandra som är min absolut bästa vän idag, Hon hjälpte mig bli den jag är idag. Stark. Hon är min andra halva. När jag började gymnasiet fick jag många nya vänner och jag tog upp mitt sociala liv igen eftersom jag såg det som en början på något nytt. Vi köpte hund, Wilma som betyder så mycket för mig.
 
Idag skäms jag inte av att berätta att jag mådde dåligt men jag har gått vidare med ärren kvar. Jag träffade Erik som jag blev tillsammans med i ettan av gymnasiet och vi höll ihop ganska länge tills jag kände att vi passar bättre som vänner. Vi åkte till Turkiet i somras och han är en av mina bästa vänner idag. Jag började träna när vi var tillsammans vilket jag hatade då men älskar idag. Jag har aldrig varit mycket för lagsporter utan tränar spinning, bodypump ,simning och gym med bästisen varje vecka. Jag bor nu i Hammarby sjöstad men jag har inte riktigt bestämt mig för om jag trivs här än. I framtiden har jag planer på att resa till New York med syrran, gå en uppsättningskurs på Björn Axén, make up kurs, ta gesällbrevet och börja jobba direkt efter gymnasiet. Jag vill också bila ner till mina släktingar i Wien. Starta hundkennel och ja, listan kan göras lång. För att sammanfatta hela historien Idag är jag stolt över mig själv och mår bra. Jag tror på att göra det bästa av sin situation och att lyssna på sig själv.

Jag hoppas ni fått lite svar på vem jag är! Några frågor? Skriv vilka ni är också när ni kommenterar.



vårterminen i åttan



min älskade bebis.



när jag var i thailand med Rex.



Balen.



2008.