Igår tog jag några glas vin med en annan au pair från sydafrika som jag tidigare berättat om. hon hade lovat en annan au pair som hon aldrig hade träffat att hon kunde hänga på som tagit kontakt med henne via hennes au pair förmedling. så där satt vi och väntade på nån som vi absolut inte hade någon som helst aning om hur hon såg ut,ålder eller nationalitet. när hon väl kom höll jag på att dö. hon var från öst europa, pratade dålig engelska ungefär som att hon var täppt i näsan, hade krokig näsa, påsar och rynkor under ögonen, utsvängda jeans, förkort kavaj och en jätte liten handväska samt polotröja. Jag vet inte ens om ni kan föreställa er vad jag såg. egentligen gillar jag inte att döma folk sådär men asså det var katastrof. Så både jag och louise kände att vi måste ta oss därifrån, vi lyckades snirkla oss ur situationen och rädda oss själva. jag  var tvungen att ge den där tjejen mitt nr också när louise var tvungen att gå på toa, och hon insisterade på att prov ringa mig så att de var rätt nr. så om jag inte svarar i min telefon på ett tag så vet ni att jag är skit rädd att hon ska ringa mig haha. Det var en väldigt märklig kväll. Louise och jag cyklade vidare in mer mot stan och tog några glas till, men tiden verkligen flög iväg och jag började känna mig trött, fruktansvärt hungrig och otaggad, kanske en aning obekväm också. Jag kunde inte riktigt slappna av som med alla där hemma i sverige. så jag började cykla hem vid två tiden. tog ungefär en halvtimme, och jag tycker verkligen inte om att cykla igenom parken hem på natten men det är den enda vägen jag kan hem och den snabbaste. Ibland sitter det folk i buskarna och röker på och det är helt knäpptyst i hela parken. Väl framme utanför mitt hus låser jag min cykel och då ser jag en bil som stannar precis vid cykelstället där jag parkerar min cykel, föraren iaktar mig och jag skyndar mig in och låser dörren, det är tänt i hallen för de brukar lämna lyset på när jag kommer hem sent. På våran ytterdörr finns ett smalt långt fönster, det är en ganska gammal dörr. I  det fönstret ser jag hur bilen långsamt kör fram till dörren och tittar in, han står där säkert en två minuter sen åker han, trodde jag i alla fall, sen bakar han långsamt tillbaka och tittar in igen och sen åker han.