jag är arg, arg på folk som ljuger, och på de som tror att de vet något om en fast det inte vet ett skit. det finns inget eller ingen som kan trycka ner mig, jag må ha gjort många misstag i mitt liv men de har jag haft en orsak till. jag har upplevt många svårigheter i mitt liv, men jag har alltid rest mig när det sett som mörkast ut. jag vet hur det är att låtsas att man mår bra fast man inte gör det. jag vet vad det är att ligga på botten och ta sig upp.  jag vet hur det är att inte bli förstådd,sedd eller hörd när man behövt det som mest. Det finns de som känt mig i över tio år men fortfarande inte vet något om mig. folk kan säga vad de vill om mig och tycka vad de vill, men de orden sårar mig inte, skitsnack byggs av rädsla och det är redan en förlust i sig. man tror att man förstår men det gör man inte förrän man upplevt något hemskt själv. En sån upplevelse kan förändra en, det kan förändra hela ens liv. det förändrar ens sett att se på saker. och de är de som bara ser på som inte är värda att lägga ner tid på.